EnNiklas

Fick dem första gästerna igår, det känns så sjukt kul att få igång allt. Det blir en hård sommar, så ni andra som lever i semester tiden, satan i gatan njut av den fria tiden ni har. Ni som far till tisdags rex, bara kör hårt, jag saknar det! Utöver det lugna och det fina i att sitta på en solstol så ska jag bara säga att jag älskar min familj som jag har här nere(även min familj som jag har i Sverige skall sägas). Jag har det sjukt bra och jag klarar mina uppgifter och alla är glada för mig så jag kör bara stenhårt nu tills agusti.

Hejsan!

Nu sitter jag på skavsta flygpalts, förväntningarna är på topp. Jag vet att två månader inte är så lång tid och ´jag känner mig förberädd på den värsta tiden i mitt liv samtidigt som jag vet att jag kommer att ha den bästa. Det jag är lite rädd för är att jag inte ska njuta av tiden utan bara borra ner huvudet för att klara av mina uppgifter. Jag lärde mig sista dagen på kick offen i danmark för tio dagar sedan att jag ska inte alls borra ner något huvud utan bara ha kul. Har inte sovit något inatt, kanske någon minut totallt, har gått igenom hela säsongen i huvudet så nu har jag där i alla fall avklarat allt. Det jobbiga med alla är faktiskt att man missar en fantastisk sommar med alla nära kära och fotbollslaget… Den gemensamma nämnaren när man är borta en längre tid är avsaknaden av folk hemma och tryggheten som den bjuder på. Jag ska tillägga att jag älskar mitt team, känns som att vi verkligen kommer att jobba hårt för varandra och ha den bästa tiden tillsammans. Något som kan vara svårt för andra att förstå när man jobbar som guide är familjekännslan som man får av varandra. Man är dom enda som man riktigt har i sin gemenskap och det är dem som man måste förlita sig på. Det blir kul att se hur långt allt detta kommer att få mig att komma, har sökt universitet igen så får se om jag känner mig gammal nog att bli vuxen och börja. Ska också säga att en annan sak som är jobbig med dessa utalandsgrejer är att man har något planerat för endast dem månanderna som man är borta, sen nör man kommer hem blir allt tomt. Vad skall man göra här näst. Semester? Nope det har man inte pengar till. Nytt projekt inom resebranchen? Vem vet. Samtidigt som det är världens bästa jobb så är det samtidigt det jobbigaste. Det är helt unikt och rätt svårt att jobba sig till att man kan leva bra på det. Inom en framtid som kan vara snarare än man tror så är meningen att man ska skaffa familj och barn, hur långt på sin karriärstege har man kommit då? Det jag vet är att denna erfarenhet väger tungt inom många yrken, frågan är bara hur ska man kunna använda den på ett smart sätt och utnyttja den till sitt fullo?

 

Till den stor fråga, om och när man börjar på universitet ska man då söka sig till Umeå där man trivs, vet att man har sina nära, tryggheten eller ska man ta ett extra steg i sitt liv och hitta en annan stad, möta nya spännande människor och få jobba lite hårade för att få träffa nya människor och sin egen trygghet på en ny plats.